På fredagmorgon gick jag på skolans föräldrargrupp till barn med engelska som andraspråk. Den här terminen har vi workshops kring barn och läsning och vad man kan tänka på för att hjälpa dem så mycket det går. Jag är ensam skandinav och europé. De flesta kommer från Asien och Afrika. Diskussionerna är intressanta och lärorika och ofta glider ämnena över i hur man skall få sina män delaktiga i skol- och hemarbetet. Det blir många aha tillfällen och tankar kring kvinnans roll och ställning i världen. Sverige och Skandinaven är unikt på många sätt och skiljer sig så mycket, så det är svårt att ta in för de som hör hur vi har det och för mig att höra hur andra har det. Vi alla är dock lika i grunden fast med olika förutsättningar, vi kan verkligen stärka varandra genom möten, samtal och respekt för varandra. Jag är så glad och tacksam för det vi är med om här i Australien och för alla fantastiska människor vi möter som öppnar våra ögon och gör oss ödmjuka och medvetna. Vi tror vi vet så mycket men vi vet så lite.


Vilken tuff kille hos tandläkaren! Och jag skulle så gärna vilja vara med och lyssna på samtalen i skolan och få ta del av våra olika värderingar. Skolbiten i en går tydligen aldrig ur. Hoppas ni mår nu alla i familjen. Kramar från mor / mor
SvaraRadera